NWahlstrom

 Och snart åker min bästis till Italy. Hur ska jag klara mig? Att dricka kaffe med dig och kvällssolen på taket är något alldeles speciellt..

  Dessutom var festivalen grym. Hade kul. Thåström blev ett fint ögonblick. Där har vi en kille som lever in i musiken, då det endast är han och mikrofonen som existerar.. Och vi får inte glömma "spasmahanden". Jag förvandlades till en studsboll när jag fick höra "Alla vill till himlen" och "Die Mauer". Sedan fick jag både en och två tårar i ögonen under "fanfanfan". Annars var det mest dansen och kompisarna som gjorde festivalen. Att vädret var av det bästa hade enormt stor inverkan! I år bytte jag karusellåkning mot öltältet. Åren går, med stora dinosauriekliv!

  Imorgon väntar en ny dag, så: DAGS ATT SÄGA HEEJ DÅÅ!!

  Trodde att ögonen skulle trilla ut idag på jobbet. Måste verkligen säga att idag var det: "dead woman walking".

  Gårdagens arbetslåt: American Pie med Madonna. Kan tala om att raden "This'll be the day that I die.." hördes mest där vi stod och plockade isolering.

  Dagens arbetslåt: "Dansa i månens sken" med Suzzies Orkester. Då endast jag kunde låten valde jag: "Dansar i månens sken. Jag dansar naken under stjärnorna, av liv och lust." som mina favoritrader.

  Adjö och på återseende!

harder better faster stronger!

  Jag är helt slut. Vad har jag för sommarjobb? Jag vet inte om jag redan har blivit eller kommer att bli psykiskt sjuk? Igår slutade det med att jag låg på marken och ålade samtidigt som jag sjöng Shakiras "whenever, whenever". Min kollega Amanda klagade samtidigt över att vi inte får någon respekt på vår arbetsplats och imiterade en av de högre cheferna, "jaså.. men drar dom där in några pengar till firman?" (Dock var detta ett missförstånd från vår sida, chefen menade visst inget elakt i sin kommentar. Värt att nämna.) Men vi gillar ändå inte att bli kallade, "dom där". Miljöaktivisterna passar bättre.

  Denna dag var betydligt värre och mer plågsam. Vi blev bla påkomna när vi låg på rygg nedanför en mur (utslitna och det enda vi krävde var 10min vila utan att någon skulle se). En bil kom smygande och parkerade framför oss. Amanda flög upp i all iver och låtsades plocka skrot (dock fanns endast ett litet skräp som Amanda tog upp samtidigt som hon pratade för sig själv). Jag däremot låg kvar och viskade till Amanda, "skadan är redan skedd, vi är upptäckta. Ligg kvar och låtsas som ingenting)... Jag tror att jag avslutar där. Nästa vecka blir det städning inomhus, även där ett jobb som går ut på att göra rent efter sig. 

  Imorgon bitti hoppar jag på tåget och åker till Luleå över midsommaren. Längtar så! 

Och förresten, nästa helg är det Kiruna festivalen. Tänkte för er i utlandet som läser min blogg. Kom förbi och kolla hur vi har det vettja. Moraträsk kommer också! Kramkram / Slav Göran

Det firades med en rejäl fest på fredag. Det blev en livad kväll som var fullproppad av energi. Men fick absolut betala med min lördag, baksmällan var obarmhärtig. Hjärnceller hade dött och en ofantligt stor begravning ägde rum i min hjärna. Under ceremonin sjöng de så att jag till och med fick gåshud över hela kroppen. Det var spöklikt. Under lördagskvällen, när en del av vännerna körde en tvådagars varvade jag och Philip ner med filmen, Australia. 

Känner inte för att vara i kemiskobalans på ett tag kan jag säga. Men festivalen är inte långt borta nu.. Får se hur jag gör då, vi tar det när det blir aktuellt. 

Idag mår jag hur som helst strålande. Kommit hem från Kiruna, varit hos Lizzi och grattat henne till studenten och nu bakar jag en kaka.. En vilodag så att säga.

Nu är min s(k)öndag slut. Adjö och på återseende!