NWahlstrom

En kommentar ramlar in. Oftast avslöjar rubriken vem som är avsändaren, ibland måste man läsa innehållet för att lista ut det. I det här fallet finns det bara en som har samma relation till mina fräcka rutiga brallor, för hon var med i Norge när jag köpte dem. 
 
Postat av: din särlek.
  hej jag saknar dig, kom jag på alldeles just nu. sitter och läser gamla brev och tittar på våra fula analoga bilder från svunna tider, du vet när du hade de där förbannat fräcka rutiga brallorna? :>


 

?

Vi människor är som flaskor. Utan kork försvinner kolsyran. Utan mössa försvinner värmen rakt ut i intet. Sätt på dig mössan och märk skilland. Gör ett klokt beslut.

En mössa med hundöron, det önskar jag mig i julklapp.


(intressanta inlägg som vanligt)

Har helt glömt bort att hedra Serena här på min fräcka blogg. Du har ju fyllt 18 år, ett inlägg för dig ska det bli! Nu är du äntligen vuxen och kan leka med de andra barnen på krogga och dricka grogga. Hoppas du blir varm i.. hjärtat av rubriken. Och för att inte glömma, bilden. Eller, jag hoppas du blir varm av hela paketet: rubriken, bilden och texten.
  OBS! Lägg märke till hur jag liksom försöker borra in "fuckyoufingret" i serenas hals, "kyss mig som att det var sista gången, annars gör jag ett till andningshål på dig.." eller "upp med hakan, här får du en kyss".

Ett roligt minne när jag fyllde år:
  Klassen sitter bänkade i klassrummet, inväntar lektion. Det är den 29:onde april och gratulationerna öser över mig, poppis som man är. Den enda som inte dykt upp än är vår kära vän Serena, bruttan som har lite svårt att hänga med klockans snabba tempo och som ständigt har hjärtat i halsgropen, istället för i bröstkorgen. Hon är född med hjärtat i halsgropen. Mobiltelefonen vibrerar i min ficka, "vilken sal?". Kort och konsist. Ibland får man ager GPS, så är det bara. Kanske ett blivande yrke i framtiden, vägledare? Några minuter senare dyker hon upp, Sena Serena. Klassen är van. Folk försover sig ibland, men Serena har kanske mer otur än andra när det gäller att försova sig. Självfallet väljer Berran att sitta bredvid mig (kanske var det den enda stolen som var ledig?). Lektinen börjar, Berrans sena ankomst börjar bli ett minne blott. En bit in på lektionen kommer en klasskompis fram och ger mig en kram. Jag kan inte besvara kramen eftersom den kommer från fel håll, bakifrån, "grattis". "Åh, tack", svarar jag och det är då det händer, det som får halva klassen att brista ut i skratt och ta sig över pannan. Det får även den sena ankomsten att komma upp till ytan igen. Serena vänder sin mot mig med stora ögon, en förvånad blick, "jaså, är det ettårsdagen eller?". Berran hade råkat glömma det man inte får glömma, sin bästa kompis födelsedag. Men vet du vad, vem bryr sig? - inte din bästa kompis i alla fall för hon hade kunna göra detsamma och dessutom vet hon en sak, att du gör allt för henne. När man tänker så är ett litet "grattis" rätt betydelselöst. Jag gillar dig precis som du är. Hade du varit på något annat sätt hade du inte varit Serena.
 
Tre punkter om Serena:
- Serena betyder lugn, något som beskriver henne bra om man bara får använda ett ord.
När vi var mindre kom vi tjejer alltid sent efter gymnastiken/badet eftersom vi dröjde i duschen. Nya bortförklaringar varenda gång som vi försökte göra så trovärdiga som möjligt. Vi använde oss bla av Serena, "serena ramlade i duschen". Trovärdigt och bra.
- Serenas smeknamn är numera Berran, annars är Macarena omtyckt. Namnet Berry har vi valt bort nu i vuxen ålder eftersom det känns lite barnsligt. Det engelska uttalet känns töntigt. I vårt gäng har vi valt bort sådant som kan förlöjliga oss själva, tex som smeknamnen: Mandy, Berry och Natty. De namnen är begravda.
- Serena är en solstråle, ett enda stort leende. Hon har en käft som kan skapa det mäktigaste asgarven i världshistorien och en stabil axel att luta sig på om livet känns tungt. När skrattar jag som mest? - När jag är med dig, Berran. Du är min bästa vän.

Ps. Synd att du inte har snopp.

Sätter på mig träningskläderna och går ner till tvättstugan. Lär bli svettigt att gå upp och ner för trapporna. Onödigt att få lökisar på den nya vita blusen. Vet ni vad jag gjorde nyss! Jo, jag satt mig ner, slog på Spotify och skrev "sparvöga" i den tomma kolumnen i högra hörnet. Det var visst det mina öron ville höra. Förvanande, nej. Jag har betett mig märkligt på sistone. Just nu låter all musik bättre än dånet från renoveringen som försegår här på Lingonstingen. Jag och min sambo ligger komiskt nog med hörlurar och sover. Vi har likadana mobiltelefoner och likaså hörlurar. Stor Borren vaknar vid sjutiden på morgonen, då är i alla fall jag snabb på att inse mitt och min sambos bästa. Med en parkinsonrörelse sträcker jag ut min hand för att få tag i våra hörlurarna på nattduksbordet. Idag väckte jag Philip (min sambo) genom att trycka in hörlurarna i hans öron (stakarn hade inte ens vaknat) och viska, "det är dags nu". Hörlurarna fungerar förvånandsvärt bra. Det är i samma klass som vanliga hederliga öronproppar. Nu piper mobiltelefonen, "Tvätten är klar". Först tar jag en sån där tablett som bedövar lite av den halsont jag går och bär på. Sen väntar jag bara på min sambo. Fan vad jag tjatar om min sambo. Men han är faktiskt det nu, min sambo. Alltså Philip, min sambo.

Ps. Idag hittade jag en ögonfrans nedanför ögat. Då får man önska sig något. Jag önskade mig att jag ska bli frisk. Jag har skrivit det i alla "mina vänner-böcker" när jag var liten och idag skriver jag det på min blogg, i mer vuxen ålder.

Det värsta jag vet: Att vara sjuk.

Caramells gamla discodänga från 99.. Kom att tänka på den när jag hittade de här gamla bilderna från just, plugget. Sjung med om ni vill, kan och vågar.

Du efter plugget, det fixar sig alltid
Du efter plugget, det löser sig nog
Du efter plugget, ta en dag i taget
Du, jag brukar ha tur........