NWahlstrom

Svett i ögonen, uppkavlade armar, äntligen framme!

Sommaren blev invigd med fotbolls EM, som för våra svenskars del tog slut igår. Det är alltid lika tungt att förlora, helst när man är så nära och förtjänar en seger. Förväntningarna som höjdes och glädjeruset som kom när det såg så himla ljust ut. Och plötsligt var det över. Inget bra avslut på den här veckan för oss som bryr sig. Den här veckan har inte delat ut mycket klöver. Min bilen dog i måndags när jag skulle köra hem från jobbet, telefonen somnade också i samma veva. Där satt jag. Tur i oturen var väl att jag råkade snubbla över två glada pensionärer från Göteborg som skjutsade hem mig. Ibland kan det bli så mycket på en och samma gång att man bara ställer sig och skrattar. Hur det kommer sig vet jag inte. Alltså, ingen bil på hela veckan vilket resulterat i att jag gladeligen fått promenera till och från jobbet. Gratis motion tänker ni, men gratis blev det inte säger då jag. Igår fick Volvan komma hem igen med ännu ett plåster på. Lycka. Nu kommer jag uppskatta bilen i några dagar tills jag glömt bort hur jävligt det är att inte ha bil. Annars har jag faktiskt haft en roligt vecka på jobbet med Johanna och med en ny chef och kollega på köpet. Och går kom en sån där uppenbarelse till mig, eller vad vi nu ska kalla det, då jag kände total lycka och typ kom till insikt hur bra livet faktiskt är. Jag var och sprang i kvällssolen och kände en sån jäklar tillfredsställelse med livet i allmänhet. Så visst, veckan har inte bara bjudit på motgångar och ett hål i plånboken. Sen har jag ju Philip. Det är tur.