att kaffet ska svalna, passar jag på att blogga. God morgon.
Idag är det onsdag. "Hjälp, har jag blivit snorig?", var det första jag tänkte på morgonen. Förhoppningsvis är det för att kroppen inte vaknat till ännu. Det är sällan det passar att bli sjuk. Aldrig närmare bestämt. Måste ha apelsiner, mot affären! Varför jag blir lite extra nojig är för att Marre min vän ligger hemma i feber och för att jag hängde med henne den dagen hon kände sig hängig. Dagen efter den dagen fick jag ett sms, "jag måste ha glass. jag är sjuk. Kom och ge mig glass annars dör jag. Macflurry Daim är det enda som kanske hjälper! Du får ta risken att bli smittat. Jag skulle gjort det för dig.". Hoppas hon lever idag för jag åkte aldrig med glass till henne. Vilken dålig vän jag är.
 
Igår var vi med laget på Boda Borg. En rolig kväll. Skickligheten och lite tur förde mitt tappra lag till seger då vi fick åka hemåt i mörkret med hedern i behåll. Åtta stämplar, woop wop!
 
Idag väntar först lite plugg och sen ska jag jobba. Har en praktikant hos oss i två veckor, en tjej som går i nian. Det var ett tag sen man gjorde det. Kommer ihåg praktiken med Amanda på Föremålsvården i Kiruna då vi fick binda egna böcker och göra fina omslag. Det var roligt. Det var ju alltid roligt att praoa när man gick i skolan. Då insåg man inte att man skulle ta vara på ungdomen och njuta av att bara få gå i skolan och slippa bry sig om att dra in brödfödan. Det var ju lek att jobba då. Ja, förrutom då när jag och (även då) Amanda praoade i förskolan i fyra dagar. Det var ett rent helvete, ungarna hade precis blivit så tunga att man hade träningsvärk i kroppen efter att de hade hängt och klängt på oss hela dagen. Det var inte som att sitta barnvakt till mina väluppfostrade kusiner utan den där praon på förskolan fick mig att inte ens närma mig tanken att plugga till förskolelärare när jag blev äldre. Det räcker att leka med barn på fritiden, tänkte jag då och så tänker jag än idag.
Nu är mitt kaffe på bordet pissljummet och det går inte att dricka. Jag får hälla ut och ta nytt. Det regnar här i Visby så jag tänkte fånga min dag genom att slå upp en sida i Köprärrens Grunder och bara... njuta. Dagens tips: "Allt beror på hur man tar det".
 
Tre gamla bilder från 2008 kommer nedan:
Jag och Serena, första dagen på gymnasiet
Liz och Amanda på Café Safari
Firmafesten i fyra bilder. Vi trotsade ragnet och åkte ut till Kulgården och körde femkamp. Hade det inte varit för militärkläderna hade jag fryst ihjäl där ute. 
  Jag och chefen ägde i den ihopkopplade bilden, där det gällde att sammarbeta ut i det sista då den ena styrde och den andra gasa, växla, bromsa och hjälpte till att ratta. Efter halva banan böt man förare och när man väl var i mål fick man springa och plocka upp de koner man mejat ner. Förhoppingsvis ingen då. Men. Att köra rally slog allt.. det var bland det roligaste jag gjort på länge. Måste dock känna mig besegrad av min kompanjon och kollega Johanna som gick i mål en sekund tidigare än mig. Kolla in länken --> http://www.kulgarden.com/
Det kom över mig att jag stigit upp för tidigt i morse, då jag endast hade att välja på Pokémon eller något annat barnprogram på tven. Att sitta och äta frukost på mornarna, utan stress är ett av det bästa. Man vill aldrig att den där äggmackan ska ta slut. Nu är i alla fall söndagen så gott som slut, det är dags att lägga huvudet på kudden. Man bör ge sig när ögonen börjar gå i kors och man inte ens kan hänga med i en Beck-film som man sett hundraelva gånger. Förutom att jag gjort färdigt min första inlämningsuppgift på kursen har jag spelat fotbollsmatch. Finns det något bättre än när man vinner, får stå och klappa i takt med lagkompisarna och sjunga lagsången med ett fetingsmile på läpparna? Nå nä, jag tror inte det. Natti.
.
Jag får inte nog av denna vackra stad, Visby.
 
Löpning i kvällssolen under lördagen (jag poserar inte, jag pustar ut)
pluggtugg - polly, mums!
 
(en gammal bild på mig från 2009 - Grekland/Samos)
.
Idag är det onsdag. Jag har börjat stiga upp tidigare och tidigare för att hinna med mer under dagarna men tiden räcker ändå inte till. Idag kan jag konstatera två saker. Kort och gott. Jag är en morgonmänniska. Jag har trott att jag varit något mellanting men sanning är den att jag älskar att stiga upp tidigt på morgonen. När man får välja det själv. Det är en sorts egentid för mig. Annars misstänker jag att jag gått och blivit beroende av att göra om bilder och trixa på min iphone. Det är allvarligare än man kan tro.
 
Helgen, den har bestått av jobb. På söndag var jag ledig, då brunchade jag och P på Joda, fiskade, hängde med kossorna i hagen och bara njöt av att vara på ett av det finaste ställerna på jorden. Det är något speciellt med Gotland. Det är så otroligt vackert och det går inte att känna något annat än tillfredsställelse i denna fantastiska miljö. 
.
 
 
 
 
 
 
 
och hans vänner.. så trött jag är. Stått och gått på halva sidan av foten för att nageln gör så himla ont. Glömde sandalerna hemma. Kul. Eller inte alls så kul, då dagen blev så mycket tyngre att kämpa sig igenom. Nu är jag i alla fall hemma. Ska bjuda brudarna på middag ikväll så ska iväg och handla. Jag ska bara vila fötterna fem minuter och slänga i mig en kopp flytande energi, koffein, kaffe. Imorgon är jag ledig. 
 

Nöjd över min nya kompis som jag införskaffade i mitten på veckan. Minst sagt nöjd!