NWahlstrom

Hm. Ett blogginlägg, det var det som var tanken. Fanken, hur orkar jag ens tänka tanken?

Att jag aldrig kommer bli någon bloggerska, det har jag insett. Och det tror jag att mina många läsare håller med om. Skrev jag många? Om jag nu gjorde det så valde jag helt enkelt fel bokstäver. Antalet läsare har minskat, det har jag själv orsakat. För ungefär 2 månader sedan bestämde jag mig för att fixa ett hänglås på min dagbok på internet. Ett lösenord införskaffades. Varför jag beslutade mig för detta är väldigt intressant? Skrev jag väldigt intressant? Om jag nu gjorde det så valde jag helt enket fel bokstäver. Jag är hemlig av mig, det är svaret om någon skulle fråga, "varför lösenord?". Men när jag byggt upp mig själv, står stadigt på jorden och känner för att blotta mig, då kör jag. Då trycker jag på gasen. Något säger mig att det kan bli bra. Det står, "framgång" i luften. Saker behöver bara ta sin tid ibland. Man kan inte bara så ett frö och tro att en planta ska ploppa upp direkt. Att bli en bloggare tar sin tid. Någon kanske tänker, "men herre gud, hon har ju bloggat sen 2008 ju, när ska hon växa upp då?". Jag tänker inte svara på den frågan utan jag säger, är det värt att vänta på? "JA!", säger ni. Eller?

Ha en trevlig kväll. Och rubriken.. Knät värker som aldrig förr. Känner mig handikappad i väntan på antiinflammatoriska tabletter. Tabletterna är livsnödvändiga just nu.