Att så lite kan göra så mycket..

0kommentarer

Kvällsolen lyser och jag myser. Snart jag ryser när kvällssolen ej lyser, då till sängen jag pyser. Jag kommer somna som en stock, kanske tänka lite på rock. Men mestadels kommer jag tänka på Phille, han som är min kille.



Visste inte hur jag skulle börja, så startade med ett klämkäckt rim. Om ni tycker den var dålig så är det era sak. Jag har slutat bry mig om vad andra tycker. Fatta det! Jag kan rimma. Jag är bra. Jag duger som jag är.
  Idag har jag avklarat det sista förmiddagsskiftet, nu återstår 3 nätter. Jag har tidigare gruvat mig inför 12timmarskiften under helgerna, "mördar skiften", men ihelg har det gått smidigt och enkelt. Har verkligen haft det roligt på jobbet. Att blanda sig med annorlunda människor är intressant, visst tyr man sig till någon där samtalet kan uppehållas men det är nyttigt att få anpassa sig. Trodde inte att jag skulle trivas så bra som jag gör. Ständigt förvånas man. Mitt skiftlag är kanon, jag har svinkul. 
  På lördagsmorgon anlände jag som vanligt till jobbet. Yrvvaken stod jag inne i omklädningsrummet för att klä mig. Denna morgon var det något som inte riktigt stämde, det fanns något i skåpet som inte riktigt hörde dit. Två små lappar låg lutade mot min shampooflaska, ditplacerad av en arbetskamrat som skolat upp mig och som nu hade gått på semester. "Vad är detta?", tänkte jag. Orden gjorde mig glad.

"Natta! Jag har tyckt riktigt bra om dig. Du är en flitig och engagerad tjej med en skön humor. Om du söker jobb nästa sommar hoppas jag att du hamnar hos oss igen. Ha det så bra! Ps. Mitt jobbmotto: Allt ordnar sig tillslut. Ds.".

Kommentera

Publiceras ej