NWahlstrom

Åh Jesus vilken dag. Energin är i botten, jag kör på reserven nu. Idag blev det strömavbrott och hela faderullan. Plötsligt blev allt svart och anriktningsverket förvandlades till ett spökverk. Allt dån och buller ströps, vilken härlig tystnad. Mörkret omslöt min kropp och plötsligt såg jag inte mina egna händer framför mig. Allt stod still. Alla maskiner och jag. Sen hördes en ynklig röst i radion, "vad hände?". Det var Henkan. Inget svar. Jag hade tappat tungan, kanske de andra också? Därefter kom en röst som tillhörde någon annan, "Ted, det är alldeles svart". Den tredje rösten svarade på tal, "jag vet". Sen var det tyst igen. Jag letade mig till trappuppgången och i huvudet flög en enda tanke, "hitta ljuset, Natalie. Hitta ljuset". Jag hittade ljuset. När jag kom ner på markplan låg tungan där på golvet. Röd och blöt. Den sprattlade till och flög sedan upp i luften för att leta sig in i min mun, "Anton, vad hände?". Han vände sig om, "strömavbrott". Trodde han att jag inte fattade det eller? Jag vet inte varför jag frågade.

Aja, men hur som helst. Nu är det kväll. Det är eld i kaminen, sängen är renbäddad och det enda jag vill säga är, god natt!

Det finns två i familjen som jobbar på LKAB. Det är jag och Carl-Oscar. Jag tillverkar det perfekta sliget och Calle rullar kulorna. Ett strömavbrott kostar miljoner. Och det tär på nervtrådarna. Vattenfall, vad håller ni på med? Skärp er!