NWahlstrom

Gick genom solbacken i regnet, efter att ha sparkat fotboll. Det är sällan det där stället lever upp till sitt namn..
Men konstigt(?) nog log jag hela vägen. Sträckde ut mina armar, öppnade munnen och inom mig bubblade känslor som inte funnits där på ett bra tag. Faktiskt kände jag min riktigt levande. Det var länge sen jag kände så, alldeles för länge sedan.
Är det medicinerna som gör underverk?
Nu börjar jag på ny kula, he he.

Kom tillbaka till Sverige igår, tisdag.
Var ute hela natten trots att vi skulle upp tidigt, sov en timma och sedan bar det av till Zante-airport.
Vaknade av att en morsa full av iver stod utanför dörren och bankade,
"Då var det dags, är ni packade och klara?"
-"packade, ja! Klara, nej!" 
Jag och min väninna i sängen bredvid förstod genast vad vi var tvugna att göra.
Vi flög upp ur sängen och som virvelvindar for vi runt i hotellrummet för att plocka ner resterande grejer i resväskan.
Jag tackar för att jag lyckades hinna med en välbehövlig dusch.
Och att jag arbetar bäst under press fick jag ännu en gång bekräftat.
Huvudsaken var att vi hann med planet.
Väl inne på planet tog jag igen någon timmes förlorad sömn, och jag lyckades även upptäcka ett mönster på vägen mot toaletten.
Alla ungdommar låg som döda sillar, med huvuden åt olika håll, förlamade hakor och öppna munnar. Den äldre generationen därimot såg betydligt piggare ut.
Hårt och skoningslöst.

Övernattade i Stockholm.
Tog en taxi in till stan, shoppade och senare på kvällen blev det sushi med familjen De Stefanis.
Gåshuden var snabbt på plats när vi landade på Kiruna flygplats.



Sol, bad, dans, skratt och trevliga männikor. Jag älskar sommaren.  
Och Stella, du gjorde det igen. Du gjorde min sommar extra rolig.
Du har det där lilla extra.