..Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern..


Säkert! - Isarna
Jobb, Ärtsoppa, sms om fest, en stödvila, löpning, plättar, idol, eld i kaminen och en bastu. Ja, det blev en rätt behaglig torsdag. I morgon är det fredag. Det är svårt att inte känna behag på den fronten också. Nu går halva jag och lägger mig.
Min andra halva! En charmig kille som bakar snickerskaka.
Från en hand som ger blommor, sitter doften kvar.
med ett bloggpass!
Kaffe och blåbärspaj i Svappavaara. Jag har avklarat veckans första förmiddagsskift och nu försöker jag kämpa emot att ta en skön tupplur, detta eftersom jag vet att en tupplur lätt övergår till maratonsömn. Siktar in mig på 8-timmarssömn till natten istället, förståndigt av mig. Men innan sömnen hoppas jag att jag får en plötslig energikick som kommer får mig att göra dagens fysiska ansträngning. Om det sker, det får tiden utvisa. Igår kom jag hem från ännu en vecka på Gotland. Har nämligen en månad kvar att slakta på LKAB innan jag proppar vår nyköpta Volvo V40 med en massa prylar och beger mig. Om inte Philip möter mig i Luleå eller om jag inte får låna en GPS vet jag inte om jag kommer komma fram. Jo kanske om jag planerar, studerar och ritar upp färdvägen på papper innan.
Två nyheter:
- Haft två sköna semesterveckor (lycka).
Shopping i Stockholm, vidare till Kroatien och prövat på the real charter life med Ammis. En BEHÖVLIG solsemester med trevligt sällskap borde varenda människa få göra minst en gång om året. Dubrovniks hemligheter, öturer, morgondopp i havet, goda middagar och stora mängder med sol och vitaminer. Väl på svensk mark styrde jag min kos till mitt hjärta på Gotland. Träffat så mycket trevligt folk på ön. Vintern ser ljus ut. Jag ser framemot allt just nu. Så mycket kan jag säga.
- Min nyfunna vän Emilie har slutat på mitt jobb. Förra veckan var det vår sista nattvecka tillsammans. Jag grät i bilen när jag åkte hem på morgonen. Det förklara väl det hela ganska bra.




Kroatien - Dubrovnik
Sinnessjukt. Det har legat en stor sorg över gårdagens eftermiddag och denna lördag. Läst, lyssnat och kollat på tv om tragedin i Norge. Man blir så arg, finner inga ord. Tänker på alla anhöriga. När det skakar hela världen och får mig att gråta floder, hur ska det då kännas för de anhöriga till alla omkomna? Det är ofattbart. Världen är grym och det känns som att den bara blir grymmare.
I övrigt har det varit en tuff arbetsvecka för mig. Har mest jobbat större delen av min vakna tid. Tur att man inte har hus och barn än, vardagen hade varit svår att pussla ihop. Nu tar jag semester. Hoppar in i bilden och styr Glenn mot Luleå och min älskling. Därefter väntar Gotland. Längtar efter att sova ut riktigt ordentligt, ett hårt träningspass, att bli solkysst uta helvete och sen önskar jag att massakern i Norge aldrig inträffat. Det är som en film. En skräckfilm.
kan göra mig glad. Känner mig som en pessimist av den värsta graden just nu. Kan inte ens skriva blogg utan att låta som ett emo. Borde gå på KONKA och köpa hårfärg, sen låsa in mig på toaletten och klippa lugg.

Mums bums ala Natalja.

Jag driver traditioner vidare. Jag bakar med mammas recept, hon är en gudinna i köket. Jag har många personliga favoritkockar. Två kvinnor och en man. Min mor är en sen har vi mormor, kakspecialisten på sju sorters kakor. Broccoligratäng, blodpalt och matbröd det kan hon också laga, världens godaste. Sist men inte minst har vi Phille, "den nakna kocken", killen som gillar att stå med stekspaden i bara kallingar och som är lika het som plattan när den är på max. Damn, he is sexy!

Här har ni pallplatserna:
 1. Mamma - Med stort förtroende litar man på att hon fixar något smakfullt i köket.
 2. Mommo - rutinerad och skicklig på de gamla treditionella rätterna.
 3. Philip - Fin i vändningarna och har känslan. Med mer erfarenhet på nacken kan han krypa sig upp till toppen.

 Med en sådan mormor och mor vad kan inte jag då skapa? Jo, en smarrig liten kaka.

Hej!
  Idag är det måndag kära dagbok, närmare bestämt måndagen den 22 februari. Ingen sol, ingen värme, själen tar uppemot 2 timmar att tina när man kommit in från kylan. Idag var det mycket trafik på AF (arbetsformedlingen), "sommarjobbens dag". Det fanns många hungriga där och när jag befann mig i smeten önskade jag att jag var två saker rikare, ett par platåskor och en vass armbåge. Eller mest av allt hade jag vela ha ett jobb så man slipper det där stället. Är lite skraj att bli för bekväm och bankrutt när man lever ett sådant här glassarliv. 
  Ska jag vara ärlig så har jag börjat ge upp det här med bloggelibloggande. Vet egentligen inte varaför jag håller på!? Behöver ett struktur och något roligt att prata om. Medans jag funderar på ett roligt och intressat ämne som min blogg ska handla om, så får ni nöja er med denna sortens läsning.. Eller med ingen läsning alls. Ha det bra och på återseende. Kramis!

 
Seeeexy bitch - Till dig Serena, en bild på mitt "nya jak".

Amandas (gamla?) charmiga nallebjörn. Känner ingen annan som heter Knut.

Det är alltså tjugondag Knut idag, vilket betyder att allt som har med julen att göra ska dansas ut. Högst tio minuters dans sen blir det att ta sig en matbit och invänta Handbolls VM på hemmaplan. Munnen och tungan får vila ikväll, min sambo har gett sig ut i krig och därmed har jag ingen att prata med.

Tre Dagens, tack:

Dagens doft: Mitt nya hår som doftar godis. Numera går jag under kategorin, brunett och har bytt namn till Candy.

Dagens chock: Två små fjortisar och en killes diskussion på Kulturens Hus.
Flicka1 - Fan vad sjukt började tänka på den där festen du vet..
Flicka2 - Vilken?
Flicka1- Men du vet, när den där killen skulle börja tafsa och de!!
Flicka2 - Hahahhaha just ja..
Kille - Va? Tafsa?
Flicka1 - Ja.. men vi var tvungen att låta en kille klämma på våra FITTOR för att komma in på FESTEN.
Killen - Men usch, lät ni han göra det???
Flicka2 - Hihihihi men självklart, vi ville ju inte gå hem precis!

Dagens jobbiga: När någon ringer och väcker dig på morgonen (typ en chef). Fast du vet att det skiner igenom, låtsas du som att du varit vaken sen en lång tid tillbaka. Det spelar ingen roll att han inlett samtalet med frasen, "god morgon", du fortsätter att försöka låtsas. Rösten är rostig och vissa ord kommer inte fram hur man än försöker. Det blir bara jobbigt.. och pinsamt.
Jag är på ett julbesök i min kära byn. Fyller på med julkänslan.
På lördag var det julbord, och där av blev man ett kilo tyngre. Jag var den objudna gästen som lyckats tigga till mig en bit mat. Hungrig och arbetslös som man är. Eller faktiskt stod jag till stor tjänst då jag agerade chaufför till de som inte var kapabla till att köra själva. Klart jag var värd en matbit. Sällskapet var av det bästa slaget och julmaten gav mina smaklökar en sjudundrande orgasm. Ja, det knullade i munnen som Philip brukar säga. Tyvärr hade jag inte med min kavaljer i år heller så att dansa fanns inte på världskartan förstår ni. Fast i och för sig, det kanske var tur att han inte följde med. Han hade förmodligen käkat ihjäl sig och en änka vill man ju inte bli. Jag fick nöja mig med att kolla på mina föräldrar när de svingade åt Helen Sjöholms, "du är min man".
Söndagsmorgon blev en tidig morgon, uppstigning 06.00. Nästan så att man skulle kunna tror att jag skulle upp på jobb. Hantverksdagen ägde rum i julebyn och självfallet hade jag och mormor bokat bord. Traditioner är härliga. Lite extra pengar, klirr i kassan, det gillar vi!
Annars har jag tagit igen lite tid med min småkusiner. Några jag hänger högt upp i julgranen. De slutar aldrig förvåna mig. De växer så det knakar och deras uttalande roar mig som vanligt. Bakat lussekissar och fixat två efterlängtade bloggar åt båda två. Och gårdagens glöggkväll var inte fy skam. Det är ju sjukt så vi beter oss när vi förenas, jag, Berran och Mandy. Mådde nästan illa när jag gick hem igår, tyvärr talar jag inte om orsaken, i risk om att hemlisar om mig själv ska läcka ut. Bäst att vara tyst.
Min idol på 9 år. Charlie Charm.

En kommentar ramlar in. Oftast avslöjar rubriken vem som är avsändaren, ibland måste man läsa innehållet för att lista ut det. I det här fallet finns det bara en som har samma relation till mina fräcka rutiga brallor, för hon var med i Norge när jag köpte dem. 
 
Postat av: din särlek.
  hej jag saknar dig, kom jag på alldeles just nu. sitter och läser gamla brev och tittar på våra fula analoga bilder från svunna tider, du vet när du hade de där förbannat fräcka rutiga brallorna? :>


 

?

Vi människor är som flaskor. Utan kork försvinner kolsyran. Utan mössa försvinner värmen rakt ut i intet. Sätt på dig mössan och märk skilland. Gör ett klokt beslut.

En mössa med hundöron, det önskar jag mig i julklapp.


(intressanta inlägg som vanligt)

Har helt glömt bort att hedra Serena här på min fräcka blogg. Du har ju fyllt 18 år, ett inlägg för dig ska det bli! Nu är du äntligen vuxen och kan leka med de andra barnen på krogga och dricka grogga. Hoppas du blir varm i.. hjärtat av rubriken. Och för att inte glömma, bilden. Eller, jag hoppas du blir varm av hela paketet: rubriken, bilden och texten.
  OBS! Lägg märke till hur jag liksom försöker borra in "fuckyoufingret" i serenas hals, "kyss mig som att det var sista gången, annars gör jag ett till andningshål på dig.." eller "upp med hakan, här får du en kyss".

Ett roligt minne när jag fyllde år:
  Klassen sitter bänkade i klassrummet, inväntar lektion. Det är den 29:onde april och gratulationerna öser över mig, poppis som man är. Den enda som inte dykt upp än är vår kära vän Serena, bruttan som har lite svårt att hänga med klockans snabba tempo och som ständigt har hjärtat i halsgropen, istället för i bröstkorgen. Hon är född med hjärtat i halsgropen. Mobiltelefonen vibrerar i min ficka, "vilken sal?". Kort och konsist. Ibland får man ager GPS, så är det bara. Kanske ett blivande yrke i framtiden, vägledare? Några minuter senare dyker hon upp, Sena Serena. Klassen är van. Folk försover sig ibland, men Serena har kanske mer otur än andra när det gäller att försova sig. Självfallet väljer Berran att sitta bredvid mig (kanske var det den enda stolen som var ledig?). Lektinen börjar, Berrans sena ankomst börjar bli ett minne blott. En bit in på lektionen kommer en klasskompis fram och ger mig en kram. Jag kan inte besvara kramen eftersom den kommer från fel håll, bakifrån, "grattis". "Åh, tack", svarar jag och det är då det händer, det som får halva klassen att brista ut i skratt och ta sig över pannan. Det får även den sena ankomsten att komma upp till ytan igen. Serena vänder sin mot mig med stora ögon, en förvånad blick, "jaså, är det ettårsdagen eller?". Berran hade råkat glömma det man inte får glömma, sin bästa kompis födelsedag. Men vet du vad, vem bryr sig? - inte din bästa kompis i alla fall för hon hade kunna göra detsamma och dessutom vet hon en sak, att du gör allt för henne. När man tänker så är ett litet "grattis" rätt betydelselöst. Jag gillar dig precis som du är. Hade du varit på något annat sätt hade du inte varit Serena.
 
Tre punkter om Serena:
-
Serena betyder lugn, något som beskriver henne bra om man bara får använda ett ord.
När vi var mindre kom vi tjejer alltid sent efter gymnastiken/badet eftersom vi dröjde i duschen. Nya bortförklaringar varenda gång som vi försökte göra så trovärdiga som möjligt. Vi använde oss bla av Serena, "serena ramlade i duschen". Trovärdigt och bra.
- Serenas smeknamn är numera Berran, annars är Macarena omtyckt. Namnet Berry har vi valt bort nu i vuxen ålder eftersom det känns lite barnsligt. Det engelska uttalet känns töntigt. I vårt gäng har vi valt bort sådant som kan förlöjliga oss själva, tex som smeknamnen: Mandy, Berry och Natty. De namnen är begravda.
- Serena är en solstråle, ett enda stort leende. Hon har en käft som kan skapa det mäktigaste asgarven i världshistorien och en stabil axel att luta sig på om livet känns tungt. När skrattar jag som mest? - När jag är med dig, Berran. Du är min bästa vän.

Ps. Synd att du inte har snopp.
Viktigt info från Umeå:
300 kr - buss från Luleå till Umeå
100 kr x 2 - hockey
0 kr - shopping
0 kr - retur till Luleå (sker imorgon, måndag)
Björklöven - Kiruna x 2
Två förluster som kändes i lokalpatriotens hjärta! Äckligt att sitta mellan motståndare.
Bus-Nettan kollar utlandsresor med mamsen.
Världens finaste människa och jag.
Igår blev det för mycket godis. Idag frossar vi i frukt istället.
Dödssyndernas straff i helvetet. Här har ni dem:
Högmod - att rådbråkas.
Girighet - att sitta i en kittel med kokande olja.
Vällust - att bli insmord i eld och svavel.
Avund - att sitta i iskallt vatten.
Frosseri - att äta råttor, paddor och ormar.
Vrede - att styckas levande.
Lättja - att kastas i en ormgrop.

Strax hockeydags!!! Björklöven vs Krina. Jag tar med min maracas, "heja Giron, heja!". Hoppas det finns kanelbullar i Umeå Arenan.
En person backade in i sin grannens bil, skrev en lapp, "förlåt så hemskt mycket, vi råkade baka i er bil". Dagen efter träffade mor hans, grannen som ägde bilen i trapphuset. Grannen tilltalade kvinnan lite skämtsamt , "jag hörde att ni bakat i vår bil. Hur kom ni på det?" Kvinnan letade ord och tackvare nervositeten tänkte hon inte på skämtet mannen precis lagt fram. Hon svarade lite osäkert, men ändå vänligt. "uhmm, jaa..". Mannen försökte rädda den tryckta stämningen genom att säga, "backade..". Ett snabbt gensvar letade sig ur kvinnan mun, "ja, men tur att det inte var katten!".
OBS! Detta inlägg är tillägnat Phille. Inte för att han har något direkt att göra med själv historien men jag vill ge den till honom. Skälet är jag sist inte hade så många historier på lager, du vet när vi låg i sängen i pyn och du ville höra roliga historier. Här får du en. Egen komponerad och i högstra grad, egen. Det är din egen. Så jävla rolig. Tillåt mig:
Mohahahahhah. Huvudsaken att en skrattar, då har du vunnit.
Sätter på mig träningskläderna och går ner till tvättstugan. Lär bli svettigt att gå upp och ner för trapporna. Onödigt att få lökisar på den nya vita blusen. Vet ni vad jag gjorde nyss! Jo, jag satt mig ner, slog på Spotify och skrev "sparvöga" i den tomma kolumnen i högra hörnet. Det var visst det mina öron ville höra. Förvanande, nej. Jag har betett mig märkligt på sistone. Just nu låter all musik bättre än dånet från renoveringen som försegår här på Lingonstingen. Jag och min sambo ligger komiskt nog med hörlurar och sover. Vi har likadana mobiltelefoner och likaså hörlurar. Stor Borren vaknar vid sjutiden på morgonen, då är i alla fall jag snabb på att inse mitt och min sambos bästa. Med en parkinsonrörelse sträcker jag ut min hand för att få tag i våra hörlurarna på nattduksbordet. Idag väckte jag Philip (min sambo) genom att trycka in hörlurarna i hans öron (stakarn hade inte ens vaknat) och viska, "det är dags nu". Hörlurarna fungerar förvånandsvärt bra. Det är i samma klass som vanliga hederliga öronproppar. Nu piper mobiltelefonen, "Tvätten är klar". Först tar jag en sån där tablett som bedövar lite av den halsont jag går och bär på. Sen väntar jag bara på min sambo. Fan vad jag tjatar om min sambo. Men han är faktiskt det nu, min sambo. Alltså Philip, min sambo.

Ps. Idag hittade jag en ögonfrans nedanför ögat. Då får man önska sig något. Jag önskade mig att jag ska bli frisk. Jag har skrivit det i alla "mina vänner-böcker" när jag var liten och idag skriver jag det på min blogg, i mer vuxen ålder.

Det värsta jag vet: Att vara sjuk.
Caramells gamla discodänga från 99.. Kom att tänka på den när jag hittade de här gamla bilderna från just, plugget. Sjung med om ni vill, kan och vågar.

Du efter plugget, det fixar sig alltid
Du efter plugget, det löser sig nog
Du efter plugget, ta en dag i taget
Du, jag brukar ha tur........