Nytt år, 2014. Musik i högtalarna och nostalgi i kroppen. 2013 har varit ett bra år som inneburit ännu en vår/sommar på Gotland och en lite oförberedd höst och vinter i Kiruna. Många glada minnen och några tråkiga i bagaget. Jag har blivit äldre (22 år) och förhoppningsvis klokare. I Svappavaara, ute på mamma och Kents gård stannade berg och dalbanan-2013. En högljudd nyårsafton tillsammans med familjen och grannarna blev mer än lyckad. Många skratta och roliga historier runt köksbordet, lite för mycket skumpa som resulterade i en för lång sovmorgon dagen efter. Nu kära vänner har vi hoppat in i en ny vagn för att möta ett nytt år. Jag kollar bakåt och gör en återblick över året som varit.
Skålade in 2013 i min och Philips lilla etta på 33 kvadratmeter i Visby tillsammans med Elin och Adam. Som vanligt blir våra sammanslagningar alltid succé. Big Phil, Nazty, Ellan (Kenya) och Ado. Många fina och roliga minnen har delats med dem under året som varit, en fantastisk sommar.
Avslutade min Jöken-kurs i början av året och klarade tentan som jag skrev hemifrån på min nyinvesterade Macbook Pro. Det var ett hallelujah moment om jag säger så. Firade det med ett gympass på Form Visborg. Det är så jag firar.
Det blev en resa till Kuba med min kära familj i februari. Mammas drömresmål som äntligen blev verklighet. En alldeles speciell resa som vi gjorde tillsammans. Att på 11 timmar plötsligt vara i ett helt annat land på andra sidan jordklotet får en nästan att nu i efterhand, tro att man faktiskt är inklippt på alla härliga bilder i fotoalbumet. Surrealistiskt. Vi hyrde en gammal "amerikanare" med privat chaufför och fick sightseeing till Havanna. Vi hinner bara kliva ur bilen innan vi överrumplas av fyra kubanskor med färgglada kläder och knallröda läppar som tar betalt för att pussa min brorsa Sebbe på kinderna. Ett kort med systemkameran och nån peso fattigare. Genom Havannas gator. En kubansk cigarr i mungipan på farsan. All incluciv på vårt hotell i Varadero. Löpning längs vita stränder. Ett svalkande dopp i havet och Rompunch i glaset. Pina Colada. Lite perspektiv på livet efter Kuba, nån djup tanke utredd. Fest och Munken med mina fruar på kvällen när jag anlänt till Sverige och Gotland igen. Trots att jag hade missat sista hockeymatchen för Visby Roma fick jag komma på fest. Philip hade fått tårt-leverans på sin födelsedag och min läktarplats i Visby ishall hade ekat tom när VR förlorade mot Huddinge i play off 3.
I slutet på mars slutar jag jobba på Esprit och jag och min kära kollega Johanna går skilda vägar. Affären går i konkurs och jag går ner till bibloteket vid Almedalen och trycker ner mitt fuck you-finger i kopiatorn samtidigt som Åsa från Intersport ringer och erbjuder mig jobb. Skrattar och skuttar ut, ringer Philip och berättar. Får ett sms av Ellan som skriver att jag verkligen är gjord för jobbet, och med det låter jag glädjen forsa. Tacka vet jag vänner som är glad för ens skull, de är riktiga vänner. I April drar jag på den röd/blå Intersport-pikén och får hålla ställningarna uppe på Kvarnens Outlet sommaren igenom. Så livet kan te sig. En otrolig utveckling.
Påsk uppe i Norrland. Hemma. I början av sommaren springer jag löp-lopp i Visby, råkar kamma hem damernas första plats på Ladingsränne, 5km. Ny fotbollssäsong med mina IFK-brudar och Robot Marre, my partner in crime. Bästa du. After work. Vin på Visbys alla uteserveringar. Sena nätter, roliga nätter. Glass vid hamnen, kvällsdop men ingen badminton. Elin W. DJ. Hejdlösa dansmoves. Midsommar på Fårö. Philip. Badtunna och skumpa. Sol. Fika. Bad. Fullspäckat schema t.o.m den 30:e augusti då jag tömmer lägenheten och fyller volvon. Ett hjärtskärande adjö av Gotland och mina bästa vänner den 1 september. Marre. Elin. Äkta vänner. Tårar. Hej då till Clara (som i slutet av året blivit mamma till världens finaste dotter, någon jag måste åka ner och träffa), fina Johanna, Emelie, Fotbollsbrudarna, arbetskompisarna och alla andra människor jag fått lära känna.
Kommer aldrig glömma hur jobbigt det var att säga hej då till Marre dagen innan jag skulle åka. Det var så sorgligt alltihopa. Tårarna bara rullade när jag skrev ditt brev ute på en filt på gården några dagar innan jag skulle åka. Sen avskedet med Elin som följde med halva biten uppåt i landet, en lång och hård kram vid Högakustenbron. Så vi avlöste varandra på Gotlandsfärjan, när du sov satt jag och grät och när jag somnade hade du vaknat och gjort likadant i stolen bredvid. Sen tillsammans i bilen nere på däck. Fy så hemskt.
150 mil senare, den 2:a september är jag i Kiruna. Jag och Phille får för första gången inreda en lägenhet. Eller jag får. Jag får jobbet på Intersport i Kiruna. Den 14:e genomför jag Stockholm Halvmarathon tillsammans med min barndomnsvän Serena, och där med tar jag min löpning ett steg längre. Philip tar på sig KIF-tröjan. Jag förbereder för en mörk och kall vinter som blir hur mysig som helst i mitt hemland Norrland. 1 december 2013, heltid på Intersport i Kiruna. Några dagar innan julafton håller vi på att bränna ner lägenheten, men räddas då ljusen slocknat av sig själv då jag gått och jobbat och Philip åkt iväg på match. Känner en otrolig tacksamhet. Den årliga återförening med Serena och Amanda på juldagen, halleluja.
Tack för i år. Puss!
