Ångrar att jag vände upp och ner på mitt rum. Den svarta klockan i vardagrummet (den som du älskar, Philip) har slagit tolv gånger för ett bra tag sen. Hela huset och kroppen vibrerar när den där jäkeln sätter fart. Jag borde och vill ligga och sussa under min sänghimmel. Ute är det sisådär två decimeter snö. Det känns rätt bra i bröstet när snön faller, faktiskt. Får en sån där härlig julkänsla i kroppen. När jag var ute och plogade gården nu på kvällskvisten kände jag nästan för att slänga mig i snön. Bara så där. Jag ville bara sträcka ut mina armar och hoppa raklång ner för slänten. Det är sant. Körde dock 30 sekundersregeln och övervägde att inte göra det eftersom erfarenheten säger att snön kanske inte är så mjuk och gosig som den ser ut att vara. Snön brukar vara kall och väldigt sällan är fallet mjukt. Det är nyttigt att tänka efter ibland. Ibland inte.
  Dagen har gått i goda gärningarnas tecken vilket gör mig tillfreds. Dags att styra upp kaoset i min del av huset! Lär somna i skurhinken.


Mamma tyckte det var så coolt att hon inte kunde röra sig, till skillnad från mig som lyckades skapa fyra olika utseenden. Eftersom jag är naturlig snygg har jag svårt att misslyckas. Är fotoskön, det kan inte hjälpas! 
Man kan dela in samhället i fula och snygga människor. Jag tillhör den senare. Jag ska inte behöva be om ursäkt för att jag tycker det.
  PS. Jag hade vela elda upp Jantelagen och sen pissa på askan!

Tänk att så lite kan göra så mycket.. (dagens mening).

Det var lätt att skapa harmoni. Det enda som behövdes var att tända en ljuslykta. Det röda skenet blev som balsam för själen. Huset sover. Plötsligt fick jag en idé att släcka ner hela huset och tända ett ljus. Det enda som syns framför mig är en dansade låga. Vackert. Tv-surret var kanske det skönaste att få ur världen. Kanske dags för meditation?
  Om några minuter ska jag slänga av kläderna och ge mig ut på äventyr i drömmarnas land. Förra natten blev en ruskig sådan, mardrömmar avlöste varandra. Ni vet, man vaknar och vill inte somna om i rädsla för att fortsätta på samma spår. När jag vaknade var jag rädd och till min förvåning täppt i ena näsborren. Halvt i sömnen vinglade jag till köket för att rota fram vitaminburken. Väl framme i köket blandade jag ihop en överdos som jag sköljde ner i strupen. Jag vinglade tillbaka och snubblade ner i sängen igen där otäckheterna fortsätte. Minns att jag vaknade för andra gången och tänkte "undra om jag ska skriva ner drömmen nu så att jag kommer ihåg allt på morgonen". Detta är något jag faktiskt gjort förut, men den här natten var papper och penna för långt borta. Tyvärr.
  Idag har jag agerat barnflicka, åtta timmars arbetsdag. Helt i min smak. Och hör så fantastiskt, jag har inte kännt av någon nästäppa eller förkylning (peppar,peppar..)Hämtade en överlycklig unge från skolan. Fröken bjöd in mig i klassrummet och jag (den stora coola kusinen) fick sitta med de sista minuterna av lektionen. Fick vara med om en lite nostalgiresa när en stolt tjej öppnade sin skolbänk och visade alla sina fina skolböcker. Innan vi skuttade från skolan sa fröken, "hon har pratat om dig hela dagen". En timma efteråt kom den två år äldre lillkusinen hem. Det stora samtalsämnet när vi mumsade i oss köttbullar med mos var, "killar". När den ena tjejen talade om hennes ångest inför att göra slut med hennes killar, rykte den andra på ögonbrynet och påstod att det inte är svårare än att säga, "jag gör slut!" och sen gå därifrån. Kort och konsist. Efter maten  fyllde vi köksbordet med pyssel och slog på en skiva med senaste sommarhitsen. "Jag kan alla låtar", sa ena tjejen och visst talade hon sanning. Vid åttasnåret var det dags att baka och efter resultatet döpte vi kakan till Monsterkakan. Efter för mycket karamellfärg och översvämning var namnet ett faktum. Trots ett gräsligt utseende knullade det i munnen..

Hittade fyra bilder från den första dagen på gymnasiet..
En mobilkamera fotade en rengbåge, eller två.
Fika på Safari. Amanda och Grynet är med på att frysas på bild.
Jag och Berran likaså.
Jag försöker se snygg ut.. Helt rynkfri.
we are pretty good company.
Renskav och färskpressad potatismos med plommonsylt och Linuslimpa, söndagen blev fulländad. Vilken njutning.
Igår var "P.S I Love You" på tv4. Satt i mitt favorithörn i soffan och snyftade och fnittrade. Ibland brast jag ut i gråt och några minuter senare i skratt. Skrattade och grät. Grät och skrattade. Vilken omtumlande men ändå skön avslutning på gårdagen. Jag vet inte vad jag var i för sinnesstämning sist jag såg filmen med Amanda, kände ingenting och nu andra gången blev det en sådan här berg -och dalbana. Amanda, hur kommer det sig att vi var så torra den kvällen? Varför satt vi där som två hjärtlösa råkokta ägg? Jag förstår inte.
PS. Philip, i love you!
Jag är i Björkarnas stad. Uppdatering, lägesrapport. Liftade hit med familjen Kemi, isprinsessan ska tävla så jag såg möjligheten att haka på och samtidigt hälsa på min kära familj. Ibland finns det inget bättre än en mammakram. Hon låg uppe och väntade på mig när jag kom insmygande. Magen skrek och självfallet hörde mamsen det då hon genast satte igång med att smöra två gurk -och ostmackor till sin dotter. Renbäddad och härlig säng, åh vilken skön natt det kommer bli. Nog fast jag redan nu längtar efter att vara lilla skeden. Men jag ska vara ärlig. Det ska bli skönt att vila öronen från renoveringen som pågår i lägenhetsområdet på Lingonstigen. I morse var det olidligt. Det lät som att byggarbetarna slet bort vår balkong och dunkade den allt vad de orkade mot husväggen. Och sen när jag insett att det var lika att kliva upp var det dags för gubbarna att ta rast. Det var som fan.





Distansförhållande

Ett mörker ligger över byn och omsluter ett tegelhus där en liten flicka sitter på en stol. Huset ligger i utkanten av byn, uppe på en kulle. I huset lyser det, en enda lite ljuskälla brinner i det varma men mörka huset. Ljuset lyser upp flickans ansikte. Flickans ögon tittar stint in i ljuset. Fingrarna hennes bildar meningar av alla de bokstäver som ligger uppraddade under hennes fingrar. Öronen använder hon till att lyssna på tystnaden. Det finns en harmoni i rummet. Utsikten från fönstret som fickan sitter framför är kanske den största. Det beror på hur man väljer att se det. Men utifrån att flickan är uppväxt i orten vet hon att det är det största. Det är lysen längs vägen, upp mot det största. Så länge hon kan minnas har det lyst där uppe och är allt i sin ordning ryker det också. Flickan brukar säga att det som finns där uppe är hjärtat i byn, huvudorganet. Det som pumpar ut syret till människorna i glesbyggden, som ger människor hopp och en korv på bordet. Om inte byns hjärta hade pumpat kanske inte flickans hade gjort det. Precis just nu när flickan blickar upp mot hjärtat i byn ser hon pengar. Guldiga dollarsymboler klonar sig i hennes glansiga, svarta ögon. Hon gillar det hon ser, hon gillar det hon hör. Ibland är pengar allt. Ibland är tystnaden musik.




Sniffat gruvdamm om ni undrar.


Tillbaka i byn, strax på jobbet. Smörgåstårtan har hämtas från stan och står i kylen nu, imorgon åker den med mig upp till LAKB. Sista helgen på bygget och som ett tack och farväl av mig firas det med tårta. Sammanlagt 32 arbetstimmar kvar till arbetslösheten. Just nu känner jag mig trött, på måndag kommer jag nog vara lite tom. Snart behöver jag inte oroa mig om skorsstenarna ryker där uppe. Snart kommer jag själv gå upp i rök och försvinna från gruvbyn. Jag tycker det låter spännande.
  Dags att sätta ner en matback och en hasselnötsfralla i väskan och bege sig. Löven har trillat av träden och jackan måste definitivt stängas när man går utanför dörren.
Trevlig helg!

Exakt sju månader tills jag är 20 bast. Fy fan, kan nästan inte ta siffrona i min mun. 20 gånger 365 är 7300, alltså har jag den 29 april levt så många dagar och detta betyder att jag har samlat ihop 175 200 drifttimmar. Stämmer det? Inte vet jag om det låter så mycket. Men hur som helst, dödsbädden närmar sig. Jesus Kristus från Nasaret, vi ska ju alla dö en dag. Tanken gör en rädd men på något sätt förvirrad, något som jag verkar vara på kortet nedanför. Philip, han ser mest passiv ut, "var är jag, vad händer?". Jag ska nog börjar skriva en lista på allt jag vill göra i livet.. eller behövs det? Man kanske ska ta allt coolt, låta livet leda dig och se vart det bär. Nä, jag vet inte. Kanske blir jag klokare av lite sömn. Den som sover får se. Adjö och på återseende!


vad är meningen med livet? Svår fråga.
Mamma har åkt till Umeå. Då blir det att svälta igen.
Vad är det för dag? Just ja, lördag. 24 timmar kvar att slakta. På tal om slakt så pågick detta när jag steg upp. Yrvaken vinglade jag in i köket och ser man på, två renar styckades. Nu är boxen full, själv höll jag på att spy när jag såg tarmarna i en påse i kylskåpet. Idag var jag ovanligt känslig och jag fick vänta med att ta något i munnen.
Igår blev det en rubbning i rutinen på jobbet, fick i uppdrag att måla ett skåp till oss i team five (ett minne av mig). Två timmar gick sorgligt fort och snacka om yr jag var efter målandet. Stark målarfärgsdoft och utmattning resulterade i att jag skrek, "det snurrar i min skalle". Jag hoppas att ni får en trevlig och mysig.. (vad var det nu) just det, lördag så klart! Adjö och på återseende.
Grannen. Hade varit trevligt att spendera lördagen med dig!
Årskontroll på Synsam idag. Då var det bekräftad. Min syn har blivit sämre, jag har ett dominant högeröga vilket betyder sämre vänsteröga. Ja, man börjar gå ner sig. Som på alla andra ställen fick jag ett kvitto innan jag spatserade ut från affären, de där papperslapparna ger en ångest men det får en att haja till. Som en äcklig liten mask ligger den där i din påse. Personligen brukar jag undvika att plocka upp den. Jag vet att den finns där men vill fan inte röra den. Det kostar att ha brister, det är det ingen frågan om. 1500 kr fattigare blev jag efter ett besök på glasögonaffären. Sen har jag även insett det nyttiga med att införskaffa en bankbok. Nu har jag skaffat en. En seriös sådan. Utgifter och inkomster måste noteras. Det här kommer göra mig till en bättre människa. Men jag måste erkänna en sak. Jag är ganska ordningsam men glömsk. Idag började jag dagen med en lögn. Jag missade tiden på Synsam igår så jag fick ställa klockan, krypa till telefonen och spotta ut en vitlögn, "Ursäkta. Jag åkte på jobb igår och glömde helt bort att ringa. Har ni någon tid idag?". Jesus Kristus vad jag tycker att sådant där är pinsamt. Det får mig att känna mig som en ansvarslös kvinna och det vill jag inte vara. Jag är glad att kvinnan på andra sidan luren inte hade mens i trosan för annars hade jag varit blind i gruvan till nattskiftet. Det är förresten också en fin egenskap, att kunna erkänna sina brister. Som vanligt har jag mycket vettigt att säga. Ha en strålande, bedårande dag!
Tanken för dagen: Tycker att det är fantastiskt att man kan gå från energilös till kraftfull på några timmar.
Två ögon med synfel. Alla har brister. Detta är dock min enda, om jag inte tänker efter så mycket.
Snart är jobbet i gruvan slut.. Höstmörkret blir mysigare när man är två.
Lämnade in ett förslag på jobbet för några veckor sen och ser man på, en biobiljett kom på posten. Visst blev jag glad men den borde ha kommit tidigare eftersom toppfilmen Inception har sin sista visning i Kiruna den 14, alltså idag. Får väl spara biljetten tills det kommer en film jag vill se. Av erfarenhet få man nog gå på vad som bjuds då utbudet i Kirunas biosalong är ganska så magert. Om sex timmar nalkas jobb, just därför kan jag inte gå på bio. "Stonk och stön", men kul när man får lön!
Philip, tanka fetast! You knöw.
"Upp och hoppa, ligg inte och dra dig. Du måste fånga dagen!"
Efter sex stycken rena och klara dagar kom den grumliga och suddiga dagen. Dagen med infekterat d. Dagen efter galej, "dagen efter". Jag borde ha fångat dagen efter och tryckt i mig vätskeersättning innan jag slöt mina ögon. Har aldrig testat tabletterna men det borde ju göra susen. Har aldrig ägt ett eget paket och om någon annan har haft har jag alltid blivit utan. Det kanske förklara saken att jag brukar vara mest bakis i gänget. Där ser man. Kanske borde vi stannat hemma och käkat kräftor ändå? I den gamla hederliga byn, byn med graciöst b. Jag söker medlidande och sympati, men jag är rädd för att jag kommer somna utan framgång. Visst har det funnits värre dagar, det har det. Som den där bedrövliga lördagen i Tolla, efter skolavslutningen i tvåan. Hade jag varit hemma hade jag låtit ansiktsuttrycket säga sitt. Men nu var det ju så att jag var i ett främmande hushåll med min pojkväns familj. Jag hade nyligen hoppat sönder deras parkettgolv och att ännu visa sig vara en fylle kärring, nja det fick inte ske. Livet bjuder på utmaningar! Det är rätt kul att låta sig själv bli överförfriskad men man får vara beredd på att det kommer konsekvenser och en dag efter.
Fylla, livets karamell? 2/5 ggr kanske.
Hushållsarbeten. Jag säger bara: Bo, ring!
Varför tävlar jag med mig själv när jag ska koka kaffe? Först sköljer jag igenom hela kaffebryggaren, lite nonchalant sådär. Nonchig som man är. Fort ska det går. Att använda diskborste och Yes varenda gång är att ta i. Onödigheter som bara kostar tid och pengar. Fast i och för sig. Pengar kanske det inte kostar. Alla har väl sett reklamen, "jag köper aldrig Yes". Hur som helst. Tillbaka till viktigheterna. Bryggaren, den fyller jag med vatten. För att spara tid gäller det att du inte begår misstag. Det är jackpott om vattennivån är exakt där du vill ha den. Blir det för lite eller för mycket vatten fattar ju vem som helst att du fördröjer tiden. Enkelt. Bryggaren ställs på plastplattan och innan alla tillbehör är ditstoppade är strömbrytaren på. Knappen lyser röd vilket betyder att det snart kommer bubbla upp vatten från röret i mitten. Nu måste man vara snabb. En snabb rörelse, vrid kroppen mot diskbänken där allt ligger. Plocka upp. Vrid tillbaka. Först ska röret på plats, sedan stålfiltret. Högst två sekunder får det ta. Knappt det. Måtta upp kaffe, rågade mått. Snabba rörelser, det är det viktigaste. Kom igen! Det luktar gott. Förlora inte dig själv i aromen. Här gäller det att ha självdisciplin. Nu på med filterlocket och tillsist bryggarens lock. Ibland inträffar det som inte får ske, det hinner bubbla upp vatten ur röret. Detta händer om inte instruktionerna följs till punkt och pricka. Alla har dåliga dagar. Idag var det en bra dag. Har aldrig varit såhär snabb.
Jag känner stress när jag kokar kaffe. Jag tror att jag är rädd att det ska ta tid. När det gäller kaffebryggning kostar det några sekunder. Jag är sjuk. Ibland uppträder jag likadant när det gäller diskmaskinen. Torr disk, in i skåpet ska dem. Fort ska det gå. Natalie konstaterar: Hushållsarbeten vill man få överstökat. När jag gör matbackar, tvättar kläder etc beter jag mig på samma sätt. I alla fall när jag är ensam. Det är ett tydligt mönster.
Nu är jag ledig helgen. Det är nästan så att jag stiger mot himlen. Lättnaden är svår att beskriva. Allt som är fantastiskt eller för jävla värdelöst är svårt att beskriva. Om man nu inte är poet.
Ps. Ska klocka min tid på kaffebryggning imorgon. Lägger in det på bloggen under helgen. Woooohoo!! Awesome! Missa inte för guds skull, eller för er egen skull. See ya, bitches! 
Ögonblicket fångat. Sommarpartaj.
Ännu en vecka har gått och några minnen vi fått.
Traverskurs inledde ledigveckan som nu bara har fyra timmar kvar att leva. Hockey-Phille sitter på "tufftuff-tåget" till Luleå och jag förbereder mig mentalt för en jobbvecka genom att skåda solnedgången. I helg har jag följt en puck och kollat på en massa stånd. Det är sällan jag öppnar plånboken när det är marknad i stan, men rundgången hör som till årets rutin. Slängde istället ner pengarna i tanken på Glenn som alltid tycker det är lika behagligt att bli fylld. Fram och tillbaka mellan Svappis och Kiruna. Men vad gör man inte för kärleken! Kan nog köra den där sträckan med ögonbindel snart. Utan att överdriva. Att jag blev nedkyld i ishallen är idag en struntsak. Att bli upptinad av en varm kille, en bastu och en brasa lever upp till det mesta.
Dagens medalj går till min mor som lät oss vakna till aromen av nybakt bröd. Det där är en mamma att hänga i juligranen! Mammas bak luktar gott.
Det är inte meningen att blända er om ni nu blir bländade. Förlåt.