Sätter på mig träningskläderna och går ner till tvättstugan. Lär bli svettigt att gå upp och ner för trapporna. Onödigt att få lökisar på den nya vita blusen. Vet ni vad jag gjorde nyss! Jo, jag satt mig ner, slog på Spotify och skrev "sparvöga" i den tomma kolumnen i högra hörnet. Det var visst det mina öron ville höra. Förvanande, nej. Jag har betett mig märkligt på sistone. Just nu låter all musik bättre än dånet från renoveringen som försegår här på Lingonstingen. Jag och min sambo ligger komiskt nog med hörlurar och sover. Vi har likadana mobiltelefoner och likaså hörlurar. Stor Borren vaknar vid sjutiden på morgonen, då är i alla fall jag snabb på att inse mitt och min sambos bästa. Med en parkinsonrörelse sträcker jag ut min hand för att få tag i våra hörlurarna på nattduksbordet. Idag väckte jag Philip (min sambo) genom att trycka in hörlurarna i hans öron (stakarn hade inte ens vaknat) och viska, "det är dags nu". Hörlurarna fungerar förvånandsvärt bra. Det är i samma klass som vanliga hederliga öronproppar. Nu piper mobiltelefonen, "Tvätten är klar". Först tar jag en sån där tablett som bedövar lite av den halsont jag går och bär på. Sen väntar jag bara på min sambo. Fan vad jag tjatar om min sambo. Men han är faktiskt det nu, min sambo. Alltså Philip, min sambo.
Ps. Idag hittade jag en ögonfrans nedanför ögat. Då får man önska sig något. Jag önskade mig att jag ska bli frisk. Jag har skrivit det i alla "mina vänner-böcker" när jag var liten och idag skriver jag det på min blogg, i mer vuxen ålder.
Det värsta jag vet: Att vara sjuk.
Kommentera