Hade ställt in mig på en lagom tråkig helg, men det blev det motsatta.
Tyvärr blev det inge pdol för min del, men det är egentligen bara en droppe i havet.
Hade lite ångest på fredagen, både för att jag hade sug att åka till Piteå och även för att sommaren snart är slut.
Sommarlovsdagarna borde gå i slow motion, men istället springer dom bara förbi.
Och imorgon åker vi till Stockholm och sendan vidare till Grekland. Kan inte förstå att jag på tisdag kommer befinna mig på en annan plats än i Norrland.
Från att ha dansat i regnet med blodtörstiga mygg till att flyta med en luftmadrass under en molnfri himmel.
Det är skönt att variera sig lite.
Jag längtar.
Fredagen spenderades i Sollans stuga. Rodde ut med båten på sjön, grillade och snackade kaka. Vi drev med oss själva under middagen och jag höll på ramla av stolen.
Lördagen blev mer fartfylld. Steg upp nio för att jobba i fiket på svappisdagen.
Käkade någon konstig chokladsaffranskaka som såg ut som rena drömmen. Men kakan gav tyvärr ingen orgasm utan bara opassande julkänslor.
Kollade småstjärnarna. Satt i soffan med armanda i kors och upprepade kommentaren, "Det var bättre förr" stundtals gånger. Och jag skulle även vilja tillägga att under min tid drog jag hem segern 3 gånger, något som jag kommer leva på länge, tro mig!
Innan jag begav mig till festlokalen på PRO hoppade jag hage med två energiska kusiner. Lekte Allanballan för dem och sen gjorde jag mig i ordning för grillkvällen med vännerna. Kvällen och natten blev bättre än vad jag hade förväntat mig, mycket bättre.
Men att agera städerska klockan 05:00 var mindre populärt.
Idag är det veckans sista dag.
Känns som att hjärncellerna reparerar sig från helgen.
Men som jag brukar säga. "Jag betalar med min söndag".
Har blivit bjudna på middag till grannfamiljen ikväll.
Det ser lovande ut. Pizza!
Jag var slut som artist när jag kom hem på morgonen. Det enda jag ville var att sova, men natten blev rent ut sagt förjävlig! Myggen har pinat mig hela natten och drivit mig till vansinne. Ni skulle sett min vrede, visste inte vad jag skulle ta mig till där ett tag, "MORSAN, TÄND EN MYGGSPIRA FÖRFAN!!!" Det enda sättet att få sova på var att rulla in sig i täcket, och sedan hitta en liten springa som man kunde andas igenom. Hårt och skoningslöst !
Men lördagens fest blev lyckad. Jag hade riktigt roligt.
Jag och Amanda gjorde succé i baren från 18:00 till midnatt. Människorna var på humör, maten var god och vädret var helt okej. Bestämde oss senare för att fortsätta festen i stan och blev inskjutsade av Emma. Det började bra, nästan intressant. Sen sög det. Åkte hem när jag kände att jag inte kunde få ut något mer av festen.
Väl hemma vinglade jag och Amanda upp för backen till mitt hus. Avslutade med en smaskig tårta.
En regnig onsdag.
Idag fyller Kent 50 år, en ganska mäktig ålder faktiskt.
Men det smäller först på lördag, det är då den stora festen äger rum här på gården. Och vi har öppet hus så ingen har någon koll på hur många som kommer. Spännande?
Och min uppgift är att vara kung i baren den dagen. Jag får agera bartender för en kväll. Men kommer dock inte försöka imponera med att jonglera med flaskor och så vidare.. Det kan även hända att jag får med mig Amanda. Då vet man aldrig hur det kommer att sluta.
Vi får väl se om morsan kommer ångra sig att hon plaserade mig där...
Vi får hoppas på det bästa.
Vad har hänt mer idag?
Fick ont i hjärtat när jag såg det här. Sinnessjukt!
Såg The Holiday igår med Amanda och Katta.
En kärleks film som är helt okej. Fräschingen Jude Law höjer betyget.
Han är farligt snygg.
Filmen får 3/5 ballar
Jag hade chansen nu. Det var nu eller aldrig. Det var nu jag kunde bli fri, lika fri som fåglarna utanför fönstret.
Tänk att kunna sitta där på en gren, och själv bestämma vars man ska flyga här näst.
Det hände ofta att fåglarna hånflinade åt mig, medans jag satt där i min korg i hallen. Ibörjan blev jag sårad, väldigt sårad. Men efter ett tag slutade jag bry mig, jag slutade se dem, fast jag visste att dom fanns där.
Och min fru, som jag bara träffar när vi är ute, hon påstår att min blick har förändrats. Hon säger så här, "Din blick är som en hink med vatten som vält, där allt runnit ut och där de sista avdunstat. Din blick är lika tom som hinken!"
Men nu kunde jag få ett slut på det här.
Den här stunden hade jag gått och väntat på länge, nu fanns friheten framför mina ögon. Utgången till friheten var öppen och det enda som behövdes nu var några steg framåt.
Om jag bara var tyst skulle allt gå bra. Om jag bara tassade försiktigt skulle de inte höra mig.
Jag lyckades.
Väl utanför började jag småspringa. Gräset var mjukt och jag kunde känna doften av sommarens blommor. Det enda jag önskade i det ögonblicket var att kunna se, kunna se blommornas fina färger. Men min värld var svart och vit, det gick inte att ändra på. Tyvärr.
Jag tog mig runt husknuten, sakta men säkert. Och känslan av att vara fri var obeskrivlig. Äntligen!
Jag saktade mer och mer ner och njöt av varje sekund. Det var vackert att gå ensam. Det var skönt att slippa kopplet!
Men när huset började skymta bakom mig hörde jag plötsligt två bekanta röster. Den första rösten sa, "Vart ska du, varför har du så bråttom?". Och så svarade den andre, "Jag tänke hjälpa till och fånga Nalle, har ni inte sett att han har rymt?".
Jag blev stel och kunde inte röra en fena. Det gick så fort. Jag hann knapp tänka.
Plötsligt åkte jag upp i någons famn och blev buren tillbaka till den plats jag nyligen lämnat.
Tomrummen återvände. Jag orkade inte kämpa emot.
Innan jag la mig i korgen igen slängde jag en blick på personen som burit mig. Jag ville se ansiktet på den person som satte stopp för min frihet.
Och det var hon, granntjejen ni vet. Den där Natalie!
Klockan är över 04:00 och jag ligger inte snarkandes under min sänghimmel ännu. Skandal !
Fredag
Haft filmmaraton idag. Jag har kollat The Ring filmerna, Unfaithful och Lida.
Fick sällskap av Amanda mitt i natten, och avslutade kvällen med tjejsnack och vattenmelon.
Det har varit den lugnaste fredagen på länge, både bra och dåligt.
För hoppningsvis blir det en mer händelserik dag imorgon.
Annars tar jag med whiskyflaskan och går till friggeboden...
Lida
Bästsäljarförfattaren Paul Sheldon råkar ut för en snöstorm,
kör av vägen och blir räddad av Annie som visar sig vara hans största fan och psykiskt instabil.
Torsdag
Doppet i badstranden var nog inte som en halstablett för min hals precis. Jag tänkte nog inte riktig efter när jag slängde mig i vattnet den dagen.
Hoppas bara att jag blir frisk till på lördag, så att jag kan vara med i matchen mot radiolaget!
Och jag har kommit på att jag är beroende av korsord. Det fick jag bekräftat igår när jag hälsade på grannen. Min hand började darra när jag såg korsordstidningen som låg på bordet och ett sug som inte gick att stå emot väcktes. Men jag kunde sitta där och lösa min korsord med gott samvete, för dom hade ändå inte tid med mig, resan till Italien var viktigare.
Korsord är både beroendeframkallande och en bra tidsfördriv.
Och här hemma dansar Mamma till Juanes och bakar tårtor till Kents 50-års fest.
Hon har varit helt ifrån sig hela dagen, eftersom hon har fått sin Macbook idag. "Åh vilken dator, wow vad fin, åh min alldeles egna dator lixom, dah!"
Och Kent sitter i fotbad. Han kom hem från Oslo igår, den lyckosten har varit och kollat på Bruce Springsteen!
Nu ska jag äta jordgubbar.
God kväll.
Nostalgi
Lyssnade på en låt idag som väckte roliga minnen från när jag var liten.
Minnen från när jag satt hos morfar och lekte med hans gamla lp-spelare och låtsades att jag hade ett alldeles eget radioprogram. Jag småpratade mellan låtarna, berättade om vädret, och upprepade ständigt att jag spelade dom bästa låtarna. Jag kunde sitta i timmar med hörlurarna på, medan en skiva större än mitt huvund snurrade i spelaren. Jag kommer ihåg att jag kände mig döcool när jag med en klassisk engelsk fras inledde programet genom att säga, "Hallo ladys and gentlemen, välkommen till Digga med Natta!". Och nu när jag blickar tillbaka så kan jag gott säga, nog var jag allt cool, minst sagt!
