I don't care what you might think about me..
0kommentarer
Fredag
Klockan är över 02:00 och hela huset lever ännu, inte en själ sover. Det både skrattas i köket och i källarn. Bestämde mig för att gå till min del av huset när jag inte orkade längre.
Idag har jag varit till Luleå. Jag och Sebbe låg och sova hela vägen i bilen, testade lite olika ställningar men alla var lika osköna. Vaknade lite då och då av att antingen bältet skavde, röven värkte eller att huvudet råkade dunka i glasrutan.
När morsan väckte oss när vi var framme låg Sebbe med ansiktet inborrat i kudden och jag låg raklång med fötterna över hans knän. Gnuggade mig i ögonen och höll på att tappa hakan när solen sken utanför.
Alla gjorde sina ärenden och sen åkte vi hem igen.
Kom hem vid 21:00, och strax där efter gick jag förbi Amanda som hade tugnt att andas. Följde sedan med Sebbe till Gabbes mormor där det var ett rös med killar. Och skrattat mig till tårar.
Nu hoppas jag bara att alla ska börja tänka på refrängen, så att jag kan krypa under täcket och somna in.
Ska vakna pigg imorgon och försöka göra lördagen till en dunderlördag!
Dock är jag besviken över att det kanske inte blir pdol för min del. Men man vet aldrig. Man ska aldrig säga aldrig.
Och förresten, är man normal och man ber någon trycka en kudde i ansiktet på en själv, för att man vill veta hur det känns att bli kvävd?
God natt !
Klockan är över 02:00 och hela huset lever ännu, inte en själ sover. Det både skrattas i köket och i källarn. Bestämde mig för att gå till min del av huset när jag inte orkade längre.
Idag har jag varit till Luleå. Jag och Sebbe låg och sova hela vägen i bilen, testade lite olika ställningar men alla var lika osköna. Vaknade lite då och då av att antingen bältet skavde, röven värkte eller att huvudet råkade dunka i glasrutan.
När morsan väckte oss när vi var framme låg Sebbe med ansiktet inborrat i kudden och jag låg raklång med fötterna över hans knän. Gnuggade mig i ögonen och höll på att tappa hakan när solen sken utanför.
Alla gjorde sina ärenden och sen åkte vi hem igen.
Kom hem vid 21:00, och strax där efter gick jag förbi Amanda som hade tugnt att andas. Följde sedan med Sebbe till Gabbes mormor där det var ett rös med killar. Och skrattat mig till tårar.
Nu hoppas jag bara att alla ska börja tänka på refrängen, så att jag kan krypa under täcket och somna in.
Ska vakna pigg imorgon och försöka göra lördagen till en dunderlördag!
Dock är jag besviken över att det kanske inte blir pdol för min del. Men man vet aldrig. Man ska aldrig säga aldrig.
Och förresten, är man normal och man ber någon trycka en kudde i ansiktet på en själv, för att man vill veta hur det känns att bli kvävd?
God natt !
Kommentera