Träningsglädje är något som kommer och går, precis som dagsformen och ditt humör. I början av veckan har jag haft noll motivation att träna. Varit ute och sprungit men gjort det av ett rent måste med mungiporna ner till knäna. Det blir inte roligt då. Ibland behöver man bara vila för att komma tillbaka. Igår var lunchspinningen det bästa på länge! Sen blev det tacobuffé men maxi-phille.
Påskshopping på stan. Fick se den omtalade Påskmarschen, ett långt tåg med hur många små och stora påskkärringar som helst. Mötte till och med en pappa som var sminkad med en enorm gul peruk på skallen. En helt vanlig pappa. Vad gör man inte för sina barn?
Imorgon åker jag upp till Norrland och är borta några dagar. Lättade på samvetet när jag ska lämna Philip här hemma genom att köpa en fin påskpresent. Nu kan jag åka med lite bättre samvete. <3