NWahlstrom

Ångrar att jag vände upp och ner på mitt rum. Den svarta klockan i vardagrummet (den som du älskar, Philip) har slagit tolv gånger för ett bra tag sen. Hela huset och kroppen vibrerar när den där jäkeln sätter fart. Jag borde och vill ligga och sussa under min sänghimmel. Ute är det sisådär två decimeter snö. Det känns rätt bra i bröstet när snön faller, faktiskt. Får en sån där härlig julkänsla i kroppen. När jag var ute och plogade gården nu på kvällskvisten kände jag nästan för att slänga mig i snön. Bara så där. Jag ville bara sträcka ut mina armar och hoppa raklång ner för slänten. Det är sant. Körde dock 30 sekundersregeln och övervägde att inte göra det eftersom erfarenheten säger att snön kanske inte är så mjuk och gosig som den ser ut att vara. Snön brukar vara kall och väldigt sällan är fallet mjukt. Det är nyttigt att tänka efter ibland. Ibland inte.
  Dagen har gått i goda gärningarnas tecken vilket gör mig tillfreds. Dags att styra upp kaoset i min del av huset! Lär somna i skurhinken.

Mamma tyckte det var så coolt att hon inte kunde röra sig, till skillnad från mig som lyckades skapa fyra olika utseenden. Eftersom jag är naturlig snygg har jag svårt att misslyckas. Är fotoskön, det kan inte hjälpas! 
Man kan dela in samhället i fula och snygga människor. Jag tillhör den senare. Jag ska inte behöva be om ursäkt för att jag tycker det.
  PS. Jag hade vela elda upp Jantelagen och sen pissa på askan!

Tänk att så lite kan göra så mycket.. (dagens mening).

Det var lätt att skapa harmoni. Det enda som behövdes var att tända en ljuslykta. Det röda skenet blev som balsam för själen. Huset sover. Plötsligt fick jag en idé att släcka ner hela huset och tända ett ljus. Det enda som syns framför mig är en dansade låga. Vackert. Tv-surret var kanske det skönaste att få ur världen. Kanske dags för meditation?
  Om några minuter ska jag slänga av kläderna och ge mig ut på äventyr i drömmarnas land. Förra natten blev en ruskig sådan, mardrömmar avlöste varandra. Ni vet, man vaknar och vill inte somna om i rädsla för att fortsätta på samma spår. När jag vaknade var jag rädd och till min förvåning täppt i ena näsborren. Halvt i sömnen vinglade jag till köket för att rota fram vitaminburken. Väl framme i köket blandade jag ihop en överdos som jag sköljde ner i strupen. Jag vinglade tillbaka och snubblade ner i sängen igen där otäckheterna fortsätte. Minns att jag vaknade för andra gången och tänkte "undra om jag ska skriva ner drömmen nu så att jag kommer ihåg allt på morgonen". Detta är något jag faktiskt gjort förut, men den här natten var papper och penna för långt borta. Tyvärr.
  Idag har jag agerat barnflicka, åtta timmars arbetsdag. Helt i min smak. Och hör så fantastiskt, jag har inte kännt av någon nästäppa eller förkylning (peppar,peppar..)Hämtade en överlycklig unge från skolan. Fröken bjöd in mig i klassrummet och jag (den stora coola kusinen) fick sitta med de sista minuterna av lektionen. Fick vara med om en lite nostalgiresa när en stolt tjej öppnade sin skolbänk och visade alla sina fina skolböcker. Innan vi skuttade från skolan sa fröken, "hon har pratat om dig hela dagen". En timma efteråt kom den två år äldre lillkusinen hem. Det stora samtalsämnet när vi mumsade i oss köttbullar med mos var, "killar". När den ena tjejen talade om hennes ångest inför att göra slut med hennes killar, rykte den andra på ögonbrynet och påstod att det inte är svårare än att säga, "jag gör slut!" och sen gå därifrån. Kort och konsist. Efter maten  fyllde vi köksbordet med pyssel och slog på en skiva med senaste sommarhitsen. "Jag kan alla låtar", sa ena tjejen och visst talade hon sanning. Vid åttasnåret var det dags att baka och efter resultatet döpte vi kakan till Monsterkakan. Efter för mycket karamellfärg och översvämning var namnet ett faktum. Trots ett gräsligt utseende knullade det i munnen..

Hittade fyra bilder från den första dagen på gymnasiet..

Distansförhållande

Ett mörker ligger över byn och omsluter ett tegelhus där en liten flicka sitter på en stol. Huset ligger i utkanten av byn, uppe på en kulle. I huset lyser det, en enda lite ljuskälla brinner i det varma men mörka huset. Ljuset lyser upp flickans ansikte. Flickans ögon tittar stint in i ljuset. Fingrarna hennes bildar meningar av alla de bokstäver som ligger uppraddade under hennes fingrar. Öronen använder hon till att lyssna på tystnaden. Det finns en harmoni i rummet. Utsikten från fönstret som fickan sitter framför är kanske den största. Det beror på hur man väljer att se det. Men utifrån att flickan är uppväxt i orten vet hon att det är det största. Det är lysen längs vägen, upp mot det största. Så länge hon kan minnas har det lyst där uppe och är allt i sin ordning ryker det också. Flickan brukar säga att det som finns där uppe är hjärtat i byn, huvudorganet. Det som pumpar ut syret till människorna i glesbyggden, som ger människor hopp och en korv på bordet. Om inte byns hjärta hade pumpat kanske inte flickans hade gjort det. Precis just nu när flickan blickar upp mot hjärtat i byn ser hon pengar. Guldiga dollarsymboler klonar sig i hennes glansiga, svarta ögon. Hon gillar det hon ser, hon gillar det hon hör. Ibland är pengar allt. Ibland är tystnaden musik.

Sniffat gruvdamm om ni undrar.

Tillbaka i byn, strax på jobbet. Smörgåstårtan har hämtas från stan och står i kylen nu, imorgon åker den med mig upp till LAKB. Sista helgen på bygget och som ett tack och farväl av mig firas det med tårta. Sammanlagt 32 arbetstimmar kvar till arbetslösheten. Just nu känner jag mig trött, på måndag kommer jag nog vara lite tom. Snart behöver jag inte oroa mig om skorsstenarna ryker där uppe. Snart kommer jag själv gå upp i rök och försvinna från gruvbyn. Jag tycker det låter spännande.
  Dags att sätta ner en matback och en hasselnötsfralla i väskan och bege sig. Löven har trillat av träden och jackan måste definitivt stängas när man går utanför dörren.
Trevlig helg!