Den gamle otäcke Scar..
0kommentarer
Det var en gång en myra som tog en lyra, bröt fingret, stygnen blev fyra.
Vi pratade om olyckor på jobbet i söndags, om våra egna erfarenheter när man sagt, "ajaj". Vi pratade om smärtan efter en slagen svanskota (till och med en bruten), hur yr man bli efter att ha störtat med huvudet före över cykeln (en nära att spräcka skallen) och även hur folk stirrar (precis som att de käkat blängsylta) när man råkar ramla ner för trapporna på ett varuhus med högklackade skor. Vi kom även in på hur skitjävlaroligt det är att se andra slå sig.
I detta inlägg rimmar jag på en olycka som har drabbat mig under en bodig brännbollsmatch i yngre ålder. Det var tider då brännbollen var som störst i byn Svappavaara. Då man spelade till klockan 04.00 under sommarnätterna. Tiden man var barn.
Den sommaren fick jag ha en stor skena på långfingret (fuckyou-fingret i folkmun). Det var minsann inte så roligt att bli nerdrogad innan operation och att se alla andra barnen bada medans du själv fick sitta på torra land. Det var inte heller så underhållande att plocka upp den döda huden som lossnade kring bandaget. Och nu såhär i efterhand har mitt finger en puckel på sig, samt ett ärr som är format som en blixt, är det roligt? Den tyske läkaren var minsann inte så alldaglig. Kul med lite annan design på ärret. Rakt är trist. Att blixten inte är det enda ärret på mina händer är viktigt att nämna. Man kan nästan tro att jag jobbat i gruvan i 30 år (dock är jag ej så härjad i mitt ansikte så ingen kan påstå det). Jag kommer aldig bli en "nagelacksmodell" men vem bryr sig? Alla har en historia. Vi vann ju i alla fall.
Ps. Det finns en osanning i detta inlägg. Jag tror inte stygnen var fyra, jag tror de var mer. Coolt va?
Peace out!
Vi pratade om olyckor på jobbet i söndags, om våra egna erfarenheter när man sagt, "ajaj". Vi pratade om smärtan efter en slagen svanskota (till och med en bruten), hur yr man bli efter att ha störtat med huvudet före över cykeln (en nära att spräcka skallen) och även hur folk stirrar (precis som att de käkat blängsylta) när man råkar ramla ner för trapporna på ett varuhus med högklackade skor. Vi kom även in på hur skitjävlaroligt det är att se andra slå sig.
I detta inlägg rimmar jag på en olycka som har drabbat mig under en bodig brännbollsmatch i yngre ålder. Det var tider då brännbollen var som störst i byn Svappavaara. Då man spelade till klockan 04.00 under sommarnätterna. Tiden man var barn.
Den sommaren fick jag ha en stor skena på långfingret (fuckyou-fingret i folkmun). Det var minsann inte så roligt att bli nerdrogad innan operation och att se alla andra barnen bada medans du själv fick sitta på torra land. Det var inte heller så underhållande att plocka upp den döda huden som lossnade kring bandaget. Och nu såhär i efterhand har mitt finger en puckel på sig, samt ett ärr som är format som en blixt, är det roligt? Den tyske läkaren var minsann inte så alldaglig. Kul med lite annan design på ärret. Rakt är trist. Att blixten inte är det enda ärret på mina händer är viktigt att nämna. Man kan nästan tro att jag jobbat i gruvan i 30 år (dock är jag ej så härjad i mitt ansikte så ingen kan påstå det). Jag kommer aldig bli en "nagelacksmodell" men vem bryr sig? Alla har en historia. Vi vann ju i alla fall.
Ps. Det finns en osanning i detta inlägg. Jag tror inte stygnen var fyra, jag tror de var mer. Coolt va?
Peace out!
Kommentera